Jag önskar något så enormt att jag var ett par år yngre. Läste ett av
Sofias inlägg nyss och fick mig en tankeställare.
Jag har bara fyra månader kvar med Korven. Fyra månader! Det känns helt sjukt, jag känner mig långt ifrån klar med honom trots att jag känner mig klar på ponny. Jag vet att jag måste gå vidare för att bli det jag vill. Detta året är min sista chans att bli något som ponnyryttare. Min sista chans att ta mig till de största mästerskapen på ponny.
Hade jag varit tre år yngre, 10 cm kortare men varit på samma nivå hade jag tagit det lugnt. Jag önskar det så grymt mycket. Men istället är jag för lång för min lilla ponny och snart för gammal för att rida i landslaget, och det är det jag vill. Det är det vi är kapabla till och det är där vi ska vara.
Det som känns konstigast är känslan av att Korven och jag inte kommer vara ett team längre som vi varit de tre senaste åren. Även om vårt team mestadels har varit dåligt så har det ändå varit vi två. Vi har kämpat och kämpat men först nu kämpar vi tillsammans och då tar det slut. Först nu är vi på topp och folk tror på oss, dem har märkt att vi är bra.
Jag vill inte att tiden med Korven ska ta slut. Vi har så mycket kvar. Kapaciteten är grym hos båda men vi sätter samtidigt stopp för den. Det går inte att beskriva, men jag känner det.
Korven är en grym ponny, han är verkligen helt underbar. Jag vill verkligen inte att denna tiden ska ta slut. Men allt gott har ett slut och att fortsätta på vår historia skulle aldrig gå, det skulle bara bli dåligt.
Att känna känslan av att min ponny inte kommer att stå kvar i sin box med öronen framåt om några månader är sjuk. Hur sk det gå utan de alltid glada ögonen som väntar i stallet. Hur ska det gå utan en busig ponny som gör som den vill. Hur ska det gå att rida utan att känna hans trippiga steg under mig. Det känns sjukt. Att tävla en häst som inte är överglad och drar runt banan. Hur fan ska detta gå?
Allt svävar inom mig. Det jag velat länge är nu det minsta jag vill. Jag vill inte ha någon storhäst, jag vill bara ha min lilla ponny. Senast igår ville jag ha storhäst men nu är det annorlunda. Min fina fina ponny.
Att gå skilda vägar känns omöljigt, ingen kommer att ersätta dig. Jag vill känna din blick förevigt, jag vill alltid ha dig så nära som nu..
Min underbart bästa och finaste lilla ponny, du gör mig så lycklig.
