Gästblogga = CAROLINE!
The best thing about Sweden is sura bilar <33
Men då för dom som inte vet vilken fan jävel jag är, kan ni få se min hemsida www.caroline-eventing.dk
Mit svenska är jättedåligt, så ni måste tänka lite dansk-svensk-engelska när ni läser.
Altså! Måste jag säge at jag inte visste at Korven hade et riktigt namn... at least - jag hade inget idé om at han var "Collbaz", men det kan ju entligen vara unödigt. Tror at jag så Jakob 1:e gång i Tranemo i 2010 - min 1:e 1* på den pony, jeg sen red EM på. Haha, jävla vad det gick tråkigt på den tävling, och även då ble Jakob liten in love with min jävla hopp-pony, Sun City. (som va mer än bara en jävel den dag).
Jag gillar Korven <3 han är jättesöt, och så är Jakob oxå. Dom två måste tävla i Danmark til Nordisk, ellers blir jag jättearg... :=D
Mendå, jag måste finna på något fornuftigt at spamma Jakobs blogg med. Det är ju liten konstigt at jag vill lära svenska och Jakob vill lära danska. Sen får ni ët example:
Rolig på svenska = funny
Rolig på danska = relaxed
^ och det är jätteroligt. Aha, jobbigt.
Ahaaa, juste, jag så att man måste välja en kategori. Dette blir då Jakobs vem fan han är. Det tyckar jag är perfekt.
Nå, jeg tyckar at båda Korven och Jakob har jättemycket potential! Då blir det jättegött när Jakob kommer rida häst, så vi kan tävla det samme :=D Kanske, vi kommer nok vara lite olika niveau, men då är det bätre änn vara på ponny och häst.....
Nadå, jag får inte riktigt written ngt, så jag tänker bara at finna på ngt till i afton!
Hejdå!
Ett inbrott har skett.
<- Hehe där flörtar jag allt lite ;);););));)
Hej här är jag, jakobs bästa vän. Visst är jag fin? <333 <3<3<3<3<
Nja, kanske inte så jättefin på dessa bilder men någongång ska man väl bjuda på sig själv.
Det är alltså jag som har Vaenting. Alltså, jag är den som hade Nhexpertens blogg.
Ah, nu vet ni vem jag är va?
Jag vet att många av er tjejer (och kanske killar också?) är kära i jakob, eller i vilket tycker han är snygg och skulle gärna vilja lära känna honom bättre. Vilken tur att jag har kommit på hans lösenord till hans blogg, så att jag kan skriva om honom lite.
Jakob är en av de bästa jag känner. Han har världens jävla sjukaste humor, och han och jag tänker typ samma tankar. Vi har känt varandra sen förskolan, alltså väääldigt länge. Och ja, vi bråkar ibland men aldrig på riktigt. Han är dessutom rätt duktig på att hantera hästar, och i smyg är han liite nh-intresserad hehe. Han har även sagt att han vill ha en islandshäst efter att ha ridit på min Vaenting. Så han kanske kommer sluta tävla fälttävlan och börja tävla islandshästar istället :).
Nej, nu skojade jag allt!
Alltsååå jag kommer inte på något mer att skriva. Mer än att joppe är en sån som alla tjejer gillar, haha. Alltså han kan få vilken tjej som helst att skratta och det är en jättebra egenskap tycker jag. Jakob och jag är alltså bäst i hela världen. Det finns ingen bättre än vi. Det är liksom bara så.
PUSSSS JAKOB
Riktig presentation
Här kommer en riktigt presentation om mig och Korven.
Jag heter då Jakob Ahlquist, kallas till vardags för Joppe av vissa, fyller 16 år i mars och går då alltså i nian. Skolan jag går på heter Ölands Friskola och där har jag gått i tre år nu, trivs ganska bra. Jag bor i en lägenhet i Kalmar med min mamma och min storebror som är 18. Min pappa bor i ett hus ute på landet på Öland, bodde också där till januari 2011.
Hästar är mitt stora intresse och ljus här i livet, allt kretsar runt dem och det tar upp nästan hela min tid. Jag är i princip född till det, mamma höll på med hästar och jag gillade alltid att vara med henne i stallet när jag var liten så det blev helt naturligt för mig. Jag är inte riktigt sån som sitter och pluggar eller är särskilt duktig i skolan, hara egentligen bara ett bra ämne vilket är engelska, de andra ämnena får jag fjeska mig till bra betyg i! Jag är verkligen inte smart, kan inte tänka logiskt säger vissa fast jag vet inte ens vad det betyder. Nej jag är verkligen ingen skolmänniska och har aldrig varit, hästar ska det vara! Men när jag inte är i stallet, tränar, tävlar, rider eller är på något möte kring hästar så försöker jag umgås med vänner och ja, då gör vi allt som 16 åringar gör nu för tiden ungefär!
Det är alltid jag och min mamma som åker ut på tävlingarna tillsammans. Pappa och andra i familjen kan komma och kolla när det är i närheten men annars är det jag och mamma som är teamet. Det funkar bra så och vi har kommit överens om hur det ska gå till och hur det ska vara och allt sånt. Mamma är bäst att ha med för hon kan allting och glömmer aldrig något och vet hur allt ska gå till, utan henne hade jag aldrig klarat mig eller tagit mig dit jag är idag!
Min ponny heter Klinteby Collbaz, han är korsningsponny som fyller 13 år iår. Han kommer från Gotland, där gick han som vild tills han var 6 år, då köptes han av några från Blekinge som red på honom och sedan sålde hohonom till dem vi köpte han av, ägarna av gården vi står uppstallade på. Egentligen ville jag inte, för tråkigare häst fanns inte enligt mig! Men mamma och Sanna fick mig att prova motvilligt och tillslut så bara började jag rida honom. Gillade det inte till en början men sedan fastnade jag och nu ångrar jag att jag ens tvekade! Korven är verkligen en jättehärlig häst, han har en jättefin personlighet när man kommer honom nära och han är full av bus och tycker att allt ska gå till på hans vis! Han är alltid väldigt snäll och lätthanterlig, fast på tävling kan han bli lite busig och så, men det är bara den han är! Han gillar att bitas på fingrarna och lite överallt, och han vet precis hur han ska göra för att få godis.
I ridniningen kan han vara väldigt speciell, vissa dagar pigg andra seg. Men när man väl lärt sig hur han fungerar och gör rätt så är han underbar! I hoppningen gör han allting själv, i dressyren behöver han mycket mer hjälp men är på god väg där med, han är ju inte dressyrriden förän jag fick honom så i dressyren utbildas han fortfarande men han kommer till att bli fin där också.
Hittills har jag och Korven tävlat upp till MSVB hoppning och 1* fälttävlan, vinster och placeringar i LA hoppning och p90 fälttävlan. Innan jag fick honom hade han gått LB hoppning och ingen fälttävlan. Han är som sagt en underbar once in a lifetime häst och jag älskar honom över allt annat<3
Hittills har jag och Korven tävlat upp till MSVB hoppning och 1* fälttävlan, vinster och placeringar i LA hoppning och p90 fälttävlan. Innan jag fick honom hade han gått LB hoppning och ingen fälttävlan. Han är som sagt en underbar once in a lifetime häst och jag älskar honom över allt annat<3
Through the good times and the bad ones whether I lose or if I win I know one thing that never changes and that's you as my best friend
Inbrott av ->ISABEL<-
Jag säger det alltför sällan Jakob, men jag älskar dig så otroligt mycket ska du veta.
Att två människor kan vara så lika som vi ändå är, det ärligt talat galet. För med dig, det är då jag känt mig som hemma. Du blev min andra halva. Den jag aldrig skulle kunna leva utan.
Augusti -10 till början av December -10 bodde vi nästan under samma tak, så mycket var vi med varandra. Vi var jämnt med varandra. Vi bodde åttahundra meter från varandra. Haha, ärligt talat undra hur mycket vi egentligen nötte ut vägen mellan oss två?
I Augusti njöt vi av det sista av sommarlovet tillsammans genom att spendera dagarna i stallet, kvällerna med högar av filmer & nätterna med att gå promenader. Allting var så perfekt då. Det var du & jag mot världen.
Om den ena var på ett ställe, ja då var den andra i närheten - det var en självklarhet. För vi var ju varandras halvor & man kan ju inte gå någonstans om den ena halvan saknas.
Någonstans under December gick det fel & jag är så ledsen för det, för jag vet att mycket av det som hände mellan oss vilar på mitt ansvar. Jag är ledsen att jag blev så förblindad av att gå ner i vikt, att bli smalast, att inte äta, att jag inte såg hur du mådde alla stunder. Jag är ledsen för att jag blev som ett spöke. Jag är så ledsen att jag drog mig undan. Men jag ville inte att du skulle behöva se mig tyna bort bit för bit. Jag var rädd, för jag visste att den enda jag skulle kunna tänka mig att lyssna på när den sade att jag var tvungen äta var du. Jag blev så rädd, för jag var livrädd för maten. Jag var livrädd för att behöva äta den. Du kände mig för väl. Du förstod mig för mycket.
De tre/fyra månaderna av detta år bestod så gott som bara av massa bråk mellan oss. Jag är så ledsen ska du veta. Så ledsen för alla de gånger jag sårat dig. Ledsen för alla gånger jag fått ditt hjärta att känna smärta. Ledsen för alla gånger jag fått dig att vilja gråta. Ledsen för att jag fick dig att vilja springa iväg. Jag vet att jag inte varit rättvis. Jag har ställt för höga krav på dig. Ärligt talat lade jag mitt liv i dina händer & det är jag så ledsen för det. Jag vet att jag alltför ofta snäst åt dig & bara klagat. Du anar inte hur mycket jag ångrar det & bara vill gråta varje gång jag tänker på det. Att jag, att jag fick dig känna så mycket smärta. Du var ju min bästavän. Min andra halva. Du ÄR min bästavän & min andra halva.
Alla som läser Jakobs blogg ska veta vilken underbar vän han är & jag förstår inte varför just jag blev hans vän. Varför han liksom valde mig av alla. Jag förstår det inte, men ni anar inte hur tacksam jag är. För utan Jakob skulle jag inte tagit mig igenom hösten. För det var för han jag levde. För att jag visste att han inte skulle kunna leva utan sin andra halva som råkade vara mig, & jag ville inte ta ifrån han hans liv.
Han har ställt upp för mig i alla lägen. Han har struntat i allt folk sagt om mig & skyddat mig genom allt. Med han har jag jämnt kunnat prata. Det är till han jag ringde den där kvällen i December, full som fan & bara skrek/grät/var helt hysterisk & ville ha hjälp. Han svarade, trots att han var borta på stallfest. Trost att jag hade lovat att inte ringa han under den tiden, så svarade han & pratade med mig. Det var han som på natten efter han fick reda på allt som hade hänt skickade ett sms "jag kommer imorgon, älskar dig". Han dök upp dagen efter också. Han fick mig upp ur sängen. Han fick mig att sluta gråta. Han fick mig lugn.
Jag älskar dig av hela mitt hjärta. Du är min bästavän & min andra halva & vare sig du vill eller inte kommer du få dras med mig i resten av ditt liv! Du är bäst & utan dig går jag sönder lilla joppe-poppe-snoppe-doppe-koppe-loppe.
Jag säger det alltför sällan Jakob, men jag älskar dig så otroligt mycket ska du veta.
Att två människor kan vara så lika som vi ändå är, det ärligt talat galet. För med dig, det är då jag känt mig som hemma. Du blev min andra halva. Den jag aldrig skulle kunna leva utan.
Augusti -10 till början av December -10 bodde vi nästan under samma tak, så mycket var vi med varandra. Vi var jämnt med varandra. Vi bodde åttahundra meter från varandra. Haha, ärligt talat undra hur mycket vi egentligen nötte ut vägen mellan oss två?
I Augusti njöt vi av det sista av sommarlovet tillsammans genom att spendera dagarna i stallet, kvällerna med högar av filmer & nätterna med att gå promenader. Allting var så perfekt då. Det var du & jag mot världen.
Om den ena var på ett ställe, ja då var den andra i närheten - det var en självklarhet. För vi var ju varandras halvor & man kan ju inte gå någonstans om den ena halvan saknas.
Någonstans under December gick det fel & jag är så ledsen för det, för jag vet att mycket av det som hände mellan oss vilar på mitt ansvar. Jag är ledsen att jag blev så förblindad av att gå ner i vikt, att bli smalast, att inte äta, att jag inte såg hur du mådde alla stunder. Jag är ledsen för att jag blev som ett spöke. Jag är så ledsen att jag drog mig undan. Men jag ville inte att du skulle behöva se mig tyna bort bit för bit. Jag var rädd, för jag visste att den enda jag skulle kunna tänka mig att lyssna på när den sade att jag var tvungen äta var du. Jag blev så rädd, för jag var livrädd för maten. Jag var livrädd för att behöva äta den. Du kände mig för väl. Du förstod mig för mycket.
De tre/fyra månaderna av detta år bestod så gott som bara av massa bråk mellan oss. Jag är så ledsen ska du veta. Så ledsen för alla de gånger jag sårat dig. Ledsen för alla gånger jag fått ditt hjärta att känna smärta. Ledsen för alla gånger jag fått dig att vilja gråta. Ledsen för att jag fick dig att vilja springa iväg. Jag vet att jag inte varit rättvis. Jag har ställt för höga krav på dig. Ärligt talat lade jag mitt liv i dina händer & det är jag så ledsen för det. Jag vet att jag alltför ofta snäst åt dig & bara klagat. Du anar inte hur mycket jag ångrar det & bara vill gråta varje gång jag tänker på det. Att jag, att jag fick dig känna så mycket smärta. Du var ju min bästavän. Min andra halva. Du ÄR min bästavän & min andra halva.
Alla som läser Jakobs blogg ska veta vilken underbar vän han är & jag förstår inte varför just jag blev hans vän. Varför han liksom valde mig av alla. Jag förstår det inte, men ni anar inte hur tacksam jag är. För utan Jakob skulle jag inte tagit mig igenom hösten. För det var för han jag levde. För att jag visste att han inte skulle kunna leva utan sin andra halva som råkade vara mig, & jag ville inte ta ifrån han hans liv.
Han har ställt upp för mig i alla lägen. Han har struntat i allt folk sagt om mig & skyddat mig genom allt. Med han har jag jämnt kunnat prata. Det är till han jag ringde den där kvällen i December, full som fan & bara skrek/grät/var helt hysterisk & ville ha hjälp. Han svarade, trots att han var borta på stallfest. Trost att jag hade lovat att inte ringa han under den tiden, så svarade han & pratade med mig. Det var han som på natten efter han fick reda på allt som hade hänt skickade ett sms "jag kommer imorgon, älskar dig". Han dök upp dagen efter också. Han fick mig upp ur sängen. Han fick mig att sluta gråta. Han fick mig lugn.
Jag älskar dig av hela mitt hjärta. Du är min bästavän & min andra halva & vare sig du vill eller inte kommer du få dras med mig i resten av ditt liv! Du är bäst & utan dig går jag sönder lilla joppe-moppe-poppe-snoppe-doppe-koppe-loppe.
Vem är jag?
Jag heter Jakob Ahlquist, är 15 fyller 16 år i mars och bor på Öland/Kalmar. Går i nian på Ölands Friskola. Jag har ridit i 11 år och tävlat i 7 på olika ponnys. På denna bloggen kan du följa min resa till toppen tillsammans med min underbara ponny Klinteby Collbaz.
Klinteby Collbaz är min egna ponny, han är en korsningsponny född 1997 på Gotland. Tillsammans har vi tävlat upp till Msvb hoppning och 1* fälttävlan med bra resultat. År 2011 är vi uttagna till landslagets utmanartrupp i fälttävlan, så detta året ligger satsningen att komma till NM eller EM!
Jag har också en låneponny vid namn Carisma, hon är en 5 årig New Forest. Henne har jag utbildat till Lb dressyr och Lc hoppning denna höst/vinter jag haft henne. Vi har ännu inte varit ute och tävlat men debuten är inplanerad! Hoppas kunna få ett roligt år med henne och att vi ska hinna med både fälttävlan, hoppning och dressyr.
Mina ponnysar är mitt allt, båda har en härlig personlighet, hög ridbarhet och är roliga att arbeta med. De är känsliga att rida men på helt olika sätt. Båda har stor talang och jag hoppas i framtiden kunna se dem bland eliten i Sverige med nya småryttare!
Så nu hoppas jag att ni vill följa mitt liv och min satsning i med och motvind :)
Klinteby Collbaz aka Korven
Carisma 
